FORSKNING: Att styra upp ekologisk kompensation, med kustmiljöer som exempel
Med ekologisk kompensation menas att intrång i naturmiljöer på något sätt kompenseras så att det inte uppstår någon nettoförlust i biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Ett exempel som har uppmärksammats är planteringar av ålgräs på västkusten för att kompensera för det ålgräs som försvinner på grund av hamnbyggen. Men det finns många fallgropar. Hur lik måste kompensationen vara för att den ursprungliga förlusten ska anses vara kompenserad? Och hur kan man undvika att kompensationsmöjligheter används som en ursäkt för att exploatera mer än vad som är absolut nödvändigt? I en vetenskaplig artikel presenteras ett ramverk för hur man kan tillämpa ekologisk kompensation och samtidigt hantera de här fallgroparna.
Ramverket ger stöd för de fyra steg som man vanligen går igenom när ekologisk kompensation tillämpas: (1) Bedöm skadans storlek, (2) bedöm kompensationsbehovet, (3) välj lämplig kompensationsåtgärd, (4) utvärdera kompensationsresultaten. I artikeln används förlust av en ålgräsäng för att illustrera hur ramverket kan tillämpas.
Ramverket utvecklades inom forskningsprojektet ECOCOA om ekologisk kompensation i kustmiljön.
Läs mer i artikeln av Scott Cole, Per-Olav Moksnes, Tore Söderqvist, Sofia Wikström, Göran Sundblad, Linus Hasselström, Ulf Bergström, Patrik Kraufvelin och Lena Bergström, publicerad 2021 i Ecosystem Services. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S2212041621000772
Läs mer om hela forskningsprojektet i ECOCOA:s slutrapport. https://www.naturvardsverket.se/om-oss/publikationer/6900/ekologisk-kompensation-i-kustmiljon
FORSKNING: Så kan kommuner arbeta med ekologisk kompensation
Med ekologisk kompensation menas att intrång i naturmiljöer på något sätt kompenseras så att det inte uppstår någon nettoförlust i biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Det finns kommuner som tillämpar ekologisk kompensation vid exploatering på kommunalt ägd mark och även arbetar för att sådan kompensation ska ske när privatägd mark exploateras. Hur sådana kommuner arbetar studerades i forskningsprojektet MuniComp (www.hkr.se/municomp), med särskilt fokus på Helsingborg och Lomma.
Projektet har bland annat undersökt hur olika kommuner bär sig åt för att bedöma hur stora förluster i biologisk mångfald och ekosystemtjänster som uppstår vid en exploatering och även för att bedöma hur dessa förluster motverkas genom kompensationsåtgärder.
Ett annat resultat från projektet är att det behövs ändringar i plan- och bygglagen för att ekologisk kompensation i kommunal planering ska kunna bli ett starkt styrmedel inom det svenska miljömålsarbetet.
Om kommunernas metoder för att mäta förluster och vinster i biologisk mångfald och ekosystemtjänster finns även att läsa i en vetenskaplig artikel av Tore Söderqvist, Scott Cole, Frida Franzén, Linus Hasselström, Thomas H. Beery, Fredrik Bengtsson, Helena Björn, Elsie Kjeller, Erik Lindblom, Anna Mellin, Johanna Wiberg och K. Ingemar Jönsson i Journal of Environmental Management, 2021.
RAPPORT: Så bedöms
påverkan på natur och friluftsliv vid strandskyddsdispenser
Det svenska strandskyddet har två syften: (1) Att trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden, och (2) att bevara goda villkor för djur- och växtlivet på land och i vatten. När kommuner handlägger ansökningar om dispens från strandskyddet för att till exempel få bygga ett hus eller en brygga ska de bedöma hur strandskyddets två syften påverkas. Om något av syftena skulle motverkas får dispens inte ges.
Tidigare studier har visat att det finns ont om information om hur kommunerna i praktiken bär sig åt för att bedöma påverkan på strandskyddets syften. Samma sak gäller länsstyrelsernas bedömningar vid överklaganden eller överprövning av kommunernas dispensbeslut. Därför har handläggare vid två kustkommuner och en kustlänsstyrelse intervjuats för att få veta mer om hur de bär sig åt för att göra sådana bedömningar.
Intervjustudien indikerar ett utvecklingsbehov för att kommunernas och länsstyrelsernas bedömningar ska bli bättre. Det framkommer bland annat ett behov av:
- Gränsvärden för vad som är en ”väsentlig” påverkan. Sådana gränsvärden behövs också för att kunna hantera kumulativa effekter, dvs. att exploateringar (t.ex. bryggor) som var och en för sig har en liten påverkan sammanlagt kan få stor påverkan på natur och friluftsliv (”många bäckar små gör en stor å”-fenomenet).
- Tydligare utpekanden på förhand av områden där dispenser inte kan ges eller där dispens för enbart vissa typer av exploateringar kan komma ifråga.
- Mer statistik och annan fakta som belyser viktiga friluftslivsaspekter.
- Utveckling av så kallade kaskadmodeller för olika livsmiljöer. För ålgräsängar finns sådana modeller. De visar hur ängarnas struktur och funktioner bidrar till olika ekosystemtjänster, t.ex. bindning av kol och produktion av fisk. Sådana modeller behövs även för andra typer av livsmiljöer i vattnet och på land.
Läs mer i rapporten av Tore Söderqvist.
FORSKNING: Skörd av marin biomassa ger dubbel nytta
I Östersjön och Västerhavet finns för mycket kväve och fosfor, vilket orsakar en lång rad oönskade övergödningseffekter. Därför görs det sedan lång tid tillbaka stora insatser för att minska tillförseln av kväve och fosfor från avlopp, jordbruk, trafik m.m. till havet. Men en kompletterande åtgärd är att ta upp det kväve och fosfor som redan finns i havet genom att skörda marin biomassa. Detta kan leda till dubbel nytta om skörden både minskar övergödningen och används till något nyttigt. Istället för att havet används som en stor avloppsdamm återvinns då kväve och fosfor. Man kan säga att en cirkulär blågrön bioekonomi uppstår. Det finns en stor potential i det här, eftersom till exempel alger kan användas både som mat och som råvara i framställningen av kemiska produkter.
I en vetenskaplig artikel beskrivs hur en livscykelanalys visar att skörd av var och en av följande sex olika marina biomassor kan bidra till att ta bort fosfor och även leda till minskad klimatpåverkan: Alger (odlade), blåmusslor (odlade), sjöpungar (odlade), släke (vilda alger och tång på stränder), vass (vild), stillahavsostron (vild, invasiv art). Observera att det här rör sig om så kallade lågtrofiska arter, dvs. de behöver inte matas med foder på det sätt som sker i en fiskodling, utan de tar allt de behöver direkt från havsvattnet. Resultaten från livscykelanalysen är en signal för beslutsfattare att titta närmare på villkoren för att odla och skörda marina biomassor.
Läs mer i artikeln av Jean-Baptiste Thomas, Rajib Sinha, Åsa Strand, Tore Söderqvist, Johanna Stadmark, Frida Franzén, Ida Ingmansson, Fredrik Gröndahl och Linus Hasselström, publicerad 2021 i Journal of Industrial Ecology: https://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/jiec.13177. Där kan du också titta på en film på 3 minuter som sammanfattar artikeln.
RAPPORT OCH FILM: Hur hantera vattenbrist?
Att säkra dricksvattenförsörjningen för framtiden är en utmaning även i Sverige. Särskilt Gotland, Öland och andra delar av sydöstra Sverige ligger illa till på grund av de förväntade klimatförändringarna, vilket blev mycket tydligt under den extremt torra sommaren 2018. I rapporten När vattentillgången brister finns tips för hur företag och andra verksamheter kan bidra till en minskad vattenförbrukning. Rapporten är skriven av Karin Sjöstrand, Andreas Lindhe, Tore Söderqvist, Peter Dahlqvist och Lars Rosén. En film (14 minuter) på samma tema finns att se här.
Vilka åtgärder bör vidtas? För att ta fram bättre diskussionsunderlag för fallet Gotland har flera olika möjliga åtgärder utvärderats utifrån deras kapacitet att tillhandahålla vatten och deras kostnader. Sedan sorterades åtgärderna efter kostnadseffektivitet i en så kallad McKinsey-kurva, som tidigare framför allt har använts för att illustrera klimatåtgärder. Det visade sig att särskilt regionen och lantbruket kan göra relativt billiga åtgärder med hög kapacitet. Resultaten finns i en vetenskaplig artikel från 2019 i tidskriften Water Resources Management. En film (14 minuter) på samma tema finns att se här.
(Klicka på miniatyrbilden för att öppna artikeln.) 
FORSKNINGSPROJEKT: Saneringen av BT Kemi i Teckomatorp
Teckomatorp i Svalövs kommun i Skåne är förknippat med en av Sveriges största miljöskandaler som briserade under 1970-talet: Giftspridning till mark och vatten från nedgrävda tunnor med bekämpningsmedel från företaget BT Kemi. Den norra delen av det förorenade området sanerades 2008-2009 och omvandlades till rekreationsområdet Vallarna. Saneringsarbetet av det södra området inleddes 2020.
Inför saneringen av det södra området tog Holmboe & Skarps medarbetare Tore Söderqvist del i ett forskningsprojekt som bland annat studerade konsekvenser av olika tänkbara saneringsmetoder. Möten med berörda aktörer och en enkät till allmänheten gav en bild över för- och nackdelar och visade även att saneringen troligen är samhällsekonomiskt lönsam om den genomförs på ett sätt som gör att Teckomatorp får ett gott rykte.
Läs mer i den artikel som 2020 publicerades i den vetenskapliga tidskriften Science of the Total Environment.
(Klicka på miniatyrbilden för att öppna artikeln.)
EXTRA: Tore Söderqvist hjälpte Kalle Zackari Wahlström på SVT
Holmboe & Skarp AB. Telefon: 076-247 57 96. Mejl: info@holmboe-skarp.se